I'm not freaking out, I'm freaking *in*
Melodifestivalen har precis börjat. Det låter från TV:n, jag kände igen introt.
Orkar inte titta. Vill inte titta.
Det känns ganska tråkigt att titta själv efter den underbara lördagskvällen förra veckan.
Ävem fast en dag kan vara bra, jag har roligt, ler och skrattar är det alltid skönt att komma hem efteråt.
Det tar på alla mina krafter att bara vara i omständigheter.
Vara bland folk och agera som helt fungerande.
Vissa dagar är det lite lättare men jag blir väldigt trött tillslut ändå.
Trots allt detta då, så sitter jag här själv i kväll och bara vill dela detta tomrum med någon. Vänner. En jobbar. En ska vara med sambon. Och i morgon är det alla hjärtans dag....
Vet inte alls vad jag tycker om den dagen. Jag har ingen fysiskt nära person att dela den med. Utan får leva genom att tycka att andra ska göra romantiska och trevliga saker för varandra.
Men jag känner mig ensam. Jag försöker inte att tänka på vad dagen innebär för många. Det är en vanlig dag. Det är vilken söndag somhelst.
Kungfu panda 2 var på Tv innan, på svenska (blä) men jag såg i alla fall. Sista scenen, när man får en liten sneak peak på vad som komma skall, får mig att tänka på World of Warcraft Mist of Pandaria.
Kommer nog sitta där i kväll, min egen Panda Monk är bara några levlar frpn 100 nu.
Inte alls olika ämnen, nä. Inte alls.
∞