Once upon a time...

Nu har jag kunnat smälta gårdagen. Det gick bra. Jag fick träffa Malin. Psykolog.

Hon är gravid, det uppmärksammade jag.

Hon lyssnade på mig, frågade frågor, lyssnade på svaret. Det kändes bra.
Jag kan nog inte återberätta allt hon sa och förklarade, ska jag vara ärlig gick en del ord rakt igenom bara.

Det jag förstod var i alla fall att detta bara var första mötet, hon behövde träffa mig fler gånger, och en av gångerna ville hon gärna att jag tog med mig mina föräldrar. Hon hade frågor till dem om hur jag var som barn.
Det känns som om ett stort steg blivit tagit. Även fast nästa remiss, beroende på hur hon bedömer mina behov, kan ta upp till ett år. Det händer något. Jag blir lyssnad på, jag blir trodd på. Någon tror på mig, jag är inte dum, lat och galen...