Låt mig gå....

Nu bara finns den här. Ensamheten.
Den är närvarande och ogästvänlig. Den låter mig inte gå.
Sömnen är utvägen. Sömnen lockar men känslan av ensamhet drar i mig, den är stark. Den bränner mig i ögonen, dunkar mig i huvudet och river mig i strupen.
Kroppen känd tung mot sängen, täcket känns svalt över kroppen. Allt annat cirkulerar med ljusets hastighet runt mig.