Once upon a time...

En vecka som denna var det länge sedan jag haft. Just nu idag känns det..... ganska.... bra faktiskt. Vågar nästan inte säga det. Känns som om det kommer vända igen. 

 

 

Det var länge sedan jag kunde njuta av stunden utan att oroa mig för vad som kan ske i nästa. Det händer ofta dåliga saker kring mig och jag tror de flesta är mitt fel. 

Min kurator säger att jag måste sluta tänka så. Sluta släppa in objudna gäster som vill stöka runt och skapa kaos i mitt sinne. 

Men nån gång (nästan alla) tänker jag att jag nog inte är värd att må bra, att vara glad och lyckas. Jag vet om att jag kan komma in i de tankebanorna och att när jag är där så är jag omedveten om det. Jag har svårt att sätta fingret på vart och när jag tappar kollen. Eller är det kontrollen? Jag vet faktiskt inte. 

 

Men idag sa jag det, jag är på bra humör. Träffade mamma och vi var och simmade. Orkade inte så mycket som jag ville pågrund av den här envisa förkylningen. Var ändå nöjd.