Febervarning
Morgon.
Har nog igentligen feber. Min kropp gör ont. Är bättre i dag än i går kväll. Ibland funderar jag på om jag inbillar mig eller om kroppen faktiskt mår dåligt. Det kan ju vara ett spratt som hjärnan spelar med. Skulle inte vara första gången jag blir fysiskt sjuk för att jag mår dåligt, oroar mig eller har ångest över något.
Det finns nog en hypokondriker i mig nånstans. (Stavas det så?)
Kan komma på mig själv med att faktiskt vilja vara sjuk ibland. Att liksom ha en orsak att vara hemma. En orsak som går att förklara och som andra förstår. En orsak som är okej.
Orkar inte kroppen eller kan du smitta, då vill ingen ha med dig att göra. Men är det på insidan du mår dåligt eller har ont i något som inte syns eller går att sätta fingret på då ska du ju kunna fungera som vanligt.
Jag har upptäckt en sak. Vid många tillfällen har jag fått frågor angående om jag skadar mig själv. Jag har alltid svarat nej. För mig betyder det att man skär sig.
Men det gör jag visst. På ett jävla dumt sätt. När jag klipper mina tånaglar slutar det alltid med att jag har ont.
Och jag har fotvårtor som envist hänger kvar. Där är jag också och gräver i. Ja bokstavligen gräver i. Så att det gör ont att gå efteråt. Oftast blöder det inte så jag har aldrig tänkt på det. Men jag kan nu se att jag har hållet på så här länge. Och jag kan inte sluta.
∞